Min graviditet del 2
Eftersom jag hade mått så dåligt och varit så svag under hela graviditeten så hade jag knappt kunnat röra på mig. Inte kunnat gå ut och ta promenader och inte heller simma. Så jag trodde inte att jag skulle klara av en normal, vaginal förlossning. Detta hade gjort att jag hade fått förlossningsrädsla och jag vägrade mer eller mindre att föda vaginalt.
Till slut fick jag gå hos en läkare på Aurora-kliniken och prata. Enligt mig så hjälpte inte dem mötena direkt mot min rädsla. Det som fick allting att vända var att ju längre tiden gick, ju tröttare jag blev på att vara gravid, ju mer pepp blev jag på att föda. Till slut ville jag föda vaginalt MEN jag ville bli lovad kejsarsnitt OM jag kände att jag inte orkade mer, OM förlossningen skulle ta alldeles för lång tid. För det lovade hon mig; det skulle inte bli en långdragen förlossning och jag skulle få en bra ryggbedövning direkt när jag kom in. Nej, det blev inte riktigt som jag hade blivit lovad.
En annan sak jag blev lovad var att jag skulle slippa gå 40 fulla veckor eftersom jag mådde så psykiskt och fysiskt dåligt (hade dem 2 sista månaderna sån fruktansvärd foglossning så jag knappt kunde gå) och hade väldigt mycket vätska i kroppen. Detta löfte hölls.
Hon var säker på att jag skulle föda tidigare och det blev en hel del, täta undersökningar. Till slut "hjälpte" hon till kroppen att mogna fortare och sammanlagt blev det 3 stycken hinnsvepningar innan jag låg i badet med höga värkar & snart skulle föda. Detta var i vecka 38.
